Lättare få väljare med slips än med armbindel

Sverigedemokraterna är inte ett vanligt missnöjesparti. De har djupa rötter i nynazismen. Det är därför som inga av de etablerade politiska partierna vill samarbeta med dem. Det är också därför som alla fasar för att de ska få fler än 4 % av rösterna och därmed komma in i riksdagen. Jag delar med mig av Johan Norbergs kolumn i Metro ang Svergiedemokraternas bakgrund.

”I mars 1996 uppmanade Sverigedemokraternas partiledare sina medlemmar att inte klä sig i naziuniform vid demonstrationer.

Inte för att SD tog avstånd från nationalsocialismen, utan för att dessa yttre tecken på den drog ”ett löjets skimmer” över partiet. Det var tydligen inte helt lätt att få folk att ta av sig uniformerna, för uppmaningen upprepades i interna bulletiner i tre års tid. 15 år senare kan detta parti sitta i Sveriges riksdag. På så sätt skulle Sverige bli unikt.

Många länder dras med invandringsfientliga missnöjespartier, men Sverigedemokraterna är inga vanliga populister. Det är ett parti med rötter i den svenska nynazismen, vilket dokumenteras i Stieg Larssons och Mikael Ekmans klassiska studie ”Sverigedemokraterna: Den nationella rörelsen” och en hel rad böcker som publicerats i år.

SD uppstod ur Bevara Sverige Svenskt, som startades 1979 av personer från olika nynazistiska grupper. BSS drev hetsen mot invandrare längre än andra och det var de personerna som startade SD 1988.

Den förste partiledaren, Anders Klarström, inledde sin karriär i nazistiska Nordiska Rikspartiet och dömdes för mordhot på Hagge Geigert, ”ditt äckliga lilla judesvin”. 1991 fick SD sin första kommunfullmäktigeledamot, som några år senare gjorde Hitlerhälsning iförd brun skjorta framför ett bokbål på judisk litteratur.

I slutet av 1990-talet bytte partiet image. Uniformer och skinnskallar skulle bort då de skrämde bort folk. Men partiledaren förklarade att det inte rörde sig om någon liberalisering av politiken.

Det var helt enkelt lättare att få väljare om man hade slips än om man hade armbindel. Dagens Sverigedemokrater har gått ännu längre för att framstå som vanliga hederliga svenskar. ”Ingen blir mer antirasist än den rasist som plötsligt får en mikrofon under näsan”, som Stieg Larsson formulerade det.

Men partiledaren Jimmie Åkesson gick med i SD 1995, när medlemmar fortfarande kunde uppträda i naziuniform. Och vilken färg de än har på skjortan är det fortfarande rädslan och hatet mot andra som driver dem.

Något mer osvenskt är det svårt att tänka sig.”

Från metro: Johan Norberg- Lättare få väljare med slips än med armbindel.